it rained in my sleep
and in the morning the fields were wet
I dreamed of artillery
of the thunder of horses
in the morning the fields were strewn
with twigs and leaves
as if after a battle
or a sudden journey
I went to sleep in the summer
I dreamed of rain
in the morning the fields were wet
and it was autumn

// Linda Pastan
#lyrikfredag

#lyrikfredag

Blommande sköna dalar,
Hem för mitt hjertas ro!
Lummiga gröna salar,
Der vår och kärlek bo!
Soliga barn af luft och ljus,
O jag förstår ert tysta sus,
Blommande sköna dalar,
Hem för hjertats ro!

(Endast första versen)
Zacharias Topelius

Hörde denna fina på dagens dikt häromdagen https://sverigesradio.se/avsnitt/ur-karlsbad-av-channa-riedel #lyrikfredag

"I Fridolins spår", Erik Axel Karlfeldt

Här står det gamla huset
med rönnarna vid grinden.
Här svann det sista ruset
som dunst för morgonvinden.
Här brann det sista ljuset,
tills dagen kom på tå.
O Fridolin, din borg är stängd
och skum och stum också.

Här satt den sista tärnan
på bänken vid syrenen
och såg den första stjärnan
som kvällen tänt på grenen,
Som höstblom sprucko skenen
ur dunklet fler och fler.
Då gick hon tyst, och vart hon gick,
här syns hon icke mer.

#lyrikfredag

Det lider allt emot kvälls nu,
och det är allt mörk svart natt snart,
jag skulle allt dra till fjälls nu,
men här i daln är det allt bra rart.

På fjällets vidd där all storm snor
är det så ödsligt och tomt och kallt,
det är så trevsamt där folk bor,
och i en dal är så skönt grönt allt.

-Gustaf Fröding #lyrikfredag

"Det Bästa" K.Boye

"Det bästa som vi äga,
det kan man inte giva,
det kan man inte säga
och inte heller skriva.

Det bästa i ditt sinne
kan intet förorena.
Det lyser djupt där inne
för dig och Gud allena.

Det är vår rikdoms råga
att ingen ann kan nå det.
Det är vårt armods plåga
att ingen ann kan få det"

#lyrikfredag

Har #lyrikfredag kommit till Mastodon?

#lyrikfredag

Before you were born, the table of elements
Was lacking, and I as a noble gas floated
Free of attachment. Before you were born,
The sun and the moon were paper-thin plates
Some machinist at his desk merely clicked into place.

//Monica Ferrell

#lyrikfredag

There is no single particular noun for the way a friendship, stretched over time, grows thin, then one day snaps with a popping sound.

No verb for accidentally breaking a thing
while trying to get it open
-a marriage, for example.

No particular phrase for losing a book
in the middle of reading it, and therefore never learning the end.

//Tony Hoagland

#lyrikfredag
I Woke Up
BY JAMESON FITZPATRICK

and it was political.
I made coffee and the coffee was political.
I took a shower and the water was.

(…)

I had long hair and it was political. I shaved my
head and it was.

That I didn’t know how to grieve when another person was killed in America
was political, and it was political when America killed another person,

Utled på språkets falskhet, på dess skenbara makt och eländiga vanmakt, somnade jag och drömde.
I drömmen talade jag ett nytt och levande språk.
Det språket var som en kropp, med ryggrad, muskler och körtlar.
Vart ord gick fram som ett handslag.

//Anna Greta Wide
#lyrikfredag

This is the plum season, the nights
blue and distended, the moon
hazed, this is the season of peaches

with their lush lobed bulbs
that glow in the dusk, apples
that drop and rot
sweetly, their brown skins veined as glands

//Margaret Atwood
#lyrikfredag

Det vi kallar "jag"
är det mest opersonliga vi har: magistrarnas röster, småskolefröken med linjalen
visselpipan i den alltför ekande gymnastiksalen.
Det vi kallar "det": orgasmen, det plötsliga infallet, raseriutbrottet som kommer blixtsnabbt som ingivelsen
Allt det är det mest personliga vi har.

/Lars Gustafsson
#lyrikfredag

Everyday is not an opportunity to improve yourself.
Some days are just there for you to accept yourself and look at the clouds.
This too is growth.
This too is rising.
Just existing is enough on some days.
The flowers do it everyday and make the world more beautiful just by being here.
So do you.
- Nikita Gill

#lyrikfredag

Ute i terrängen inte långt från bebyggelsen
ligger sedan månader en kvarglömd tidning, full av händelser.
Den åldras genom nätter och dagar i regn och sol,
på väg att bli en planta, ett kålhuvud, på väg att förenas med marken.
Liksom ett minne långsamt förvandlas till dig själv.

//Tranströmer
#lyrikfredag

remembering the boys—
much older, only unsettling
in hindsight

back then, they gave us
beers and we took them,
uncertain in the summer

of sage and honey.
we hid in the bathroom
so we could talk

for a while, swimming in the empty
bathtub and watching each
other’s reflections in the mirror.

the boys waited outside
in the yard, and we let them

wait while we were fifteen
and silver-tongued, all shoulder-
blades and hummingbird and safe
for now

//Erin Rose Coffin
#lyrikfredag

#lyrikfredag

We can't fuck our way to a family
so let's do the furthest thing possible
from the intimacy of our bedroom.
Let's invite a dozen medical professionals
to ask us invasive questions with varying
degrees of empathy & bedside manner.
(…)
And when it doesn't work, think it should work,
we won't know why, may never know why,
then we'll do it all over again.
And again.
And again.
And again.

//Erica Gillingham

Ok, då testar vi lite #lyrikfredag alla mastodonter:
”Detta var den första sommardagen. Sedan följde
den andra, tredje och fjärde och dammet
steg allt högre.
Vi blevo män i trä, med stavar, nycklar, kors och svärd,
och ögon vattenblå och blinda
blinkande mot Den sista avslutningen.”
Ragnar Thoursie
Skolavslutningen
ur Emaljögat 1945

#lyrikfredag

There is a kind of love called maintenance
Which stores the WD40 and knows when to use it;

Which checks the insurance, and doesn’t forget
The milkman; which remembers to plant bulbs;

Which answers letters; which knows the way
The money goes; which deals with dentists

And Road Fund Tax and meeting trains,
And postcards to the lonely; which upholds

The permanently rickety elaborate
Structures of living, which is Atlas.

//U.A. Fanthorpe

#lyrikfredag

But listen now to what happened
to the actual trees;
toward the end of that summer they
pushed new leaves from their stubbed limbs.
It was the wrong season, yes,
but they couldn’t stop. They
looked like telephone poles and didn’t
care. And after the leaves came
blossoms. For some things
there are no wrong seasons.
Which is what I dream of for me.

//Mary Oliver