Jag kan se detta hända i Sverige (och en del andra länder):

#UweWittstock https://bookrastinating.com/user/pivic/quotation/90365#anchor-90365 :

På förmiddagen sammanträder regeringen. Hitler informerar sina ministrar om två nödförordningar som han vill att Hindenburg ska underteckna. I hans ögon har det psykologiskt rätta ögonblicket nu infunnit sig för den slutgiltiga uppgörelsen med KPD, och han tänker inte, vilket han öppet säger, låta juridiska spetsfundigheter stå i vägen för det. Ingen av ministrarna opponerar sig.

Efter sammanträdet överlämnar han de båda dekreten till Hindenburg: Rikspresidentens förordning till skydd för folk och stat och Förordningen mot förräderi av det tyska folket och högförrädiska stämplingar. Hindenburg skriver under utan att tveka. Den andra förordningen syftar främst till att införa dödsstraff för vissa politiska brott. Den första är mycket mer omfattande: genom den avskaffas alla de grundläggande rättigheterna. Från och med i dag finns det därmed inte längre några gränser för statliga överYttrande-, press-, förenings- och mötesfriheten, post- och telefonsekretessen samt hem- och egendomsfriheten har upphävts. Detsamma gäller de personliga friheterna. Från och med nu kan polisen gripa vem som helst, förlänga häktningstiden på obestämd tid och hindra den häktade från att kontakta sin familj eller en advokat. Med andra ord: Alla och envar inom Tysklands gränser är utlämnade till regeringens och myndigheternas nåd. Därmed är det fritt fram för våld och terror.

Visserligen gäller upphävandet av de grundläggande rättigheterna nominellt bara "tills vidare". Men dagens båda förordningar kommer att bestå ända till nazierans slut. Rättsstaten har avskaffats. Paragraf 2 i Förordningen till skydd för folk och stat ger riksregeringen dessutom rätt att överta befogenheterna för alla delstater i riket. Därmed avskaffas också federalismen.

Bara trettio dagar efter att ha svurits in som rikskansler har Hitler på så sätt skapat den rättsliga grunden för sitt oinskränkta herravälde. Fullmaktslagen som antas några veckor senare fyller egentligen endast en funktion, nämligen att en gång för alla göra parlamentet överflödigt.

I en intervju med engelska Daily Express får Hitler frågan om vad som är sant i ryktena om att SA och SS planerar ett blodbad på politiska motståndare. Road svarar han: "Jag behöver ingen bartolomeinatt. Med hjälp av Förordningen till skydd för folk och stat har vi inrättat domstolar som kommer att ställa alla fiender till staten inför rätta och behandla dem så att det en gång för alla blir slut på konspirationerna." Diktaturen är här.

Dagens citat, från Uwe Wittstocks fantastiskt bra "Februari 33":
https://bookrastinating.com/user/pivic/quotation/90067#anchor-90067

På eftermiddagen närmar sig en grupp på femton unga män den statliga konstskolan på Grunewaldstrasse i Berlin-Schöneberg. Vissa bär SA-uniformer, andra NSDAP-partimärken. Det är oklart om de redan känner till Görings order om bruk av skjutvapen. Vid skolan utbildas blivande gymnasielärare i konst och bild. Samtidigt anses den vara en språngbräda för särskilt begåvade studenter som av sina professorer rekommenderas till stadens konstakademier. Den här dagen pågår muntliga slutexamina, så det är tystare än vanligt på skolan.

Vid halv fem stampar SA-styrkan högljutt in i byggnaden. Slagord skanderas och alla utgångar och telefonautomater blockeras med järnrör. Ingen får gå ut eller in i skolan. Några SA-män tar sig in i salen där examensnämnden sitter, och tvingar under pistolhot fyra av professorerna att lämna rummet, däribland rektorn Heinrich Kamps och tre av skolans konstnärligt mest framstående lärare: Philipp Franck, Curt Lahs och Georg Tappert. Både Kamps och Franck är medlemmar i Preussiska konstakademin, och båda var för två dagar sedan närvarande vid den sammankomst där Heinrich Manns uteslutning diskuterades. Ingen av dem begärde ordet. Inkräktarna ger sig framför allt på Tappert och hotar honom med stryk, tills rektorn ställer sig mellan dem.

Efter ett tag leds de fyra professorerna ut ur byggnaden, vilket de blir tillsagda att tolka bokstavligt: de "sätts ut på gatan". Samtidigt spikar SA igen dörrarna till deras ateljéer och kladdar sedan dit kommunistsymboler, hammaren och skäran. Andra kommandomedlemmar klättrar upp på skolans tak och hissar en hakkorsflagga. Manliga studenter som i SA-männens ögon ser judiska ut tvingas in på skolans toaletter där det kontrolleras om de är omskurna. Alla som gör motstånd eller försöker bistå de fyra fördrivna professorerna slås ned med gummibatonger. När polisen sent omsider tillkallats är gärningsmännen redan borta.

Snart visar det sig att aktionen organiserats och letts av en assistent vid konstskolan, en viss Otto Andreas Schreiber. Redan den 11 februari skrev han ett brev till den nye kulturministern Bernhard Rust där han utpekade några av lärarna som kulturbolsjeviker. Därpå diskuterades under ett sammanträde på skolan möjligheterna att avskeda honom, men något beslut togs inte i frågan.

Nu vänder sig de fyra angripna professorerna till Rust och kräver stränga straff för förövarna. Rust meddelar att han först kommer att undersöka de förhållanden på skolan som ska ha föranlett SA-aktionen. Inrikesminister Göring tar emot ledaren för det nationalsocialistiska studentförbundet, informeras om "fet motbjudande beteendet hos vissa lärare vid konstskolan" och meddelar att han också ämnar inleda en förundersökning. Mot lärarna, inte mot SA-männen.

Även Hans Poelzig, arkitekten som för två dagar sedan tackade akademins ordförande Max von Schillings för den strikta åtskillnaden mellan konst och politik i förfarandet mot Heinrich Mann, dras in i affären. I egenskap av chef för alla statliga konstskolor i Berlin är Poelzig även ansvarig för skolan på Grunewaldstrasse. Det är därför Otto Andreas Schreiber, han som ledde överfallet, vänder sig till just Poelzig med kravet att uniformerade SA-män hädanefter ska få åtnjuta obehindrad mötesfrihet på alla statliga konstskolor.

#UweWittstock #svenska #bok #ww2

#UweWittstock #Svenska #SvenskaBöcker

Heja Swärje

#sverige #nato #turkiet #UlfKristersson #UweWittstock